Najna

Jag har verkligen inte varit på humör för att blogga den senaste tiden, jag har inte mått bra fysiskt alls. Och mår man inte bra fysiskt och går runt och är rädd sätter det sig psykiskt också, vilket helt ärligt bara gör det hela mycket värre än vad det egentligen är.

 

Som jag skrev tidigare så hade jag två gallstensanfall och åkte in på akuten. Där fick jag ingen hjälp, läkaren skickade hem mig igen och jag fick gå runt och må dåligt. Två veckor efter fick jag två nya anfall och åkte in till akuten på nytt, den läkaren jag träffade där sa att jag skulle få ett ultraljud inom två veckor och skrev ut piller jag skulle ta ifall jag fick ett nytt anfall innan jag kom på ultraljudet. Jag åkte hem och nästan två veckor senare fick jag ännu ett anfall, mitt femte på mindre än en månad. Jag tog mitt piller, smärtan försvann och just då kändes allt bra.

 

Dagen efter var det två veckor sedan de förra två anfallen och mitt utlovade ultraljud. När det ringdes till röntgenavdelningen på sjukhuset sa de att de hade fått in min remiss dagen efter men att de inte hade prioriterat mitt fall. Så ok, fem anfall på mindre än en månad och de anser inte att det är värt att prioritera mig till ett ultraljud? Jag var rätt så förbannad i det ögonblicket. Men dagen efter så låg det en tid i min brevlåda, måndagen den 2:e juni skulle jag in på ultraljud.

 

Som jag kanske har berättat tidigare så har jag en stor knuta på högra handleden, den gör väldigt ont och är i storlek med en pingisboll. Jag har varit hos två läkare som sagt att det är vätska som fyllts från ett annat ställe i leden som det läcker ifrån, de kan tömma den men då kommer den bara fyllas på nytt. Därför ville de att jag skulle operera bort den vilket jag blev lycklig över. De gav mig två till tre månader innan jag skulle få någon operation, men jag var nöjd med det.

 

I fredags ringde det från hemligt nummer på min mobil ganska sent på eftermiddagen. Det var en på sjukhuset som ringde och frågade om jag var intresserad av en återbudstid och sa att den var redan nu på måndag den 2:e juni. Jag blev helt chockad, jag har ju inte ens fått hem papper på att de mottagit min remiss från förra läkaren och att jag stod i kö för en operation. Men jag blev så glad så jag tackade ja på en gång, men fick samtidigt lite inre panik när jag insåg att jag måste avboka mitt ultraljud som var samma dag.

 

Så från att det inte händer något alls till att allt händer på samma gång, och på samma datum. Men i detta fallet är operationen viktigare att få gjord.

 

Så idag händer det, jag får äntligen min operation och blir av med den hemska knutan på handleden. Jag vet inte om jag får sitta vid datorn eller inte, om inget annat får jag lära mig använda datormusen med vänster hand, haha. Och jag vill heller inte lova er att jag kommer bli mer aktiv igen under en tid, har ingen aning om hur jag kommer må alls och hur ont jag kommer ha av operationen.

 

Vi ska vara på sjukhuset vid klockan 10:30, det enda jag är lite nervös över är att det sker med lokalbedövning, jag är lite nojjig över det om jag ska vara ärlig. Känns lagom kul att sitta/ligga där vaken i en operationssal och veta att de skär i en. Men det kommer gå bra, det vet jag.

 

 

Ni ska få lite bilder på den där helvetesknutan, för om några timmar kommer den inte finnas kvar längre!

Hoppas ni alla har en underbar måndag, för det ska bannimej jag ha!