Som en del av er antagligen redan vet så åkte jag in med ambulans natten mellan fredagen och lördagen för min mage. Jag tänkte att jag kunde berätta lite mer om det för er här på bloggen.

Fredagen den 29:e januari

På kvällen var jag som sagt iväg på innebandymatchen som var i Lönsboda. Jag började känna lite redan första perioden att jag hade små kramper i magen men jag brydde mig inte så mycket om det. Jag ringde mamma och berättade det och sedan skickade jag ett SMS till Becca som stod med sina kompisar vid en annan plats i salen. Men kramperna de gav sig inte så hon fick min ena extranyckel ifall att jag skulle behöva åka in senare under natten, hon har ju en del av sina saker här hos mig. Hon ville ringa ner ambulansen till idrottshallen men jag tyckte att det vore lite pinsamt om de skulle avbryta matchen för att jag skulle få åka iväg med en ambulans. Men hade det blivit riktigt illa hade hon fått ringa i alla fall.

Efter matchen så gick jag hem, det gick ganska bra men inte så värst fort. Jag vågade inte ifall jag skulle få en kramp på vägen, inte så mysigt att ligga ner i snön och ingen som ser en och kan ringa efter en ambulans.

När jag kom hem så kontaktade jag Sebbe som var den som var närmast ifall något skulle hända. Han lovade att komma hit ifall jag skulle behöva åka in med ambulans. Det var väldigt snällt av honom tycker jag för det är inget kul när något sådant händer.

Jag ringde sedan Becca och läste två av tre brev och sedan så skulle jag ringa Sebbe för jag var tvungen att åka in. Smärtan satt mest i nedre sidan av magen på höger sida, så det kunde vara tarmen eller blindtarmen som gjorde ont.

Sebbe kom hit och Maja skällde ut honom. Jag hade försökt ringa ambulansen men min mobil den dog. Så Sebe ringde och skulle få hit dem. Tydligen så svimmade jag plötsligt av smärtorna så han fick lite panik när jag inte vaknade. Ambulansen kom tydligen och försökte väl ett tag med att få liv i mig innan det gick. Sedan fick de ut mig i ambulansen och Sebbe kom efter med nycklar, plånbok och mobil. Han hade även ringt mamma och pappa och berättat att jag var på väg in till sjukhuset. Han är så snäll Sebbe.

I ambulansen så var jag helt borta, det gjorde så himla ont. Jag fick morfin i armen och sedan fick jag ligga en stund inne på akuten innan de körde in mig i ett privat rum. De tog prover och sedan så kollade de ändtarmen och kände efter i vilken riktning jag hade ont, det kan väl vara rätt avgörande kan jag tro. Mamma kom först in, de fick bara komma in i rummet en och en. Efter det kom Totte in en sväng innan det var Peters tur. Jag hade väldigt ont så de fick ge mig en spruta till i magen. Jag var väldigt yr och mådde inte speciellt bra där jag låg. Illamåendet kom och gick och jag hade kräkreflexer igång hela tiden. Det var inte så värst behagligt.

Sedan bestämde de sig för att jag skulle stanna över natten så de körde mig till ett rum nere på akuten där jag skulle ligga under observation. Jag fick ett dropp inkopplat och jag fick inte dricka eller äta något. Det där med maten hade jag inte ont av men när det gällde att inte få dricka var det värre. Jag fick en handduk, en tandborste, tandkräm och en röd kam så att jag kunde hålla mig lite fräsch i alla fall. Det är snällt av dem!

Lördagen den 30:e januari

Under natten fick jag väldigt ont så de gav mig ännu mer morfin. Jag var rätt hög men jag hade fortfarande väldigt ont i magen, på samma ställe som när jag åkte in. De misstänkte att det var blindtarmen så jag fick åka in och röntgas. När jag kom upp fick jag ta ut två av mina piercingar för att det inte skulle störa maskinen. De röntgade bara från brösten och ner till mina knän. Jag fick i mig ett medel som skulle göra kärl och annat mer synligt på bilderna. Hon förvarnade om att det skulle bli varmt i hela kroppen och att det skulle kännas som om jag kissade ner mig. Och hon hade helt rätt, det blev väldigt varmt och det var precis som om man kissade ner sig fast man inte gjorde det.

Efter att jag blivit röntgad så åkte jag tillbaka till mitt rum där jag försökte sova men jag hade fortfarande väldigt ont. De visste inte om de var tvungna att operera mig akut så jag fick fortfarande inte dricka eller äta. De tog fler prover och de fick flytta droppet från armvecket till vänster hand. Men den började värka efter ett tag.

Jag sov någon timme innan ronden kom och kände mig på magen. Röntgen hade inte visat något så de väntade på fler prover och sedan skulle de gå efter hur jag mådde. Under kvällen skulle jag få dricka och om det gick bra skulle jag få äta. Om inte skulle jag få stanna en natt till.

Under dagen kom mamma, Peter och Totte tillbaka. Vi gick ner till akuten först och tog oss ett bloss innan vi gick vidare upp till kiosken. Dumt nog var den stängd, för mamma ville köpt en tidning åt mig som jag kunde läsa när jag låg där och väntade.
Vi satt och kollade i tidningar, jag ringde lite folk när jag hade möjlighet och sedan så gick vi lite på sjukhuset. Totte han kom på att det skulle vara väldigt roligt att hamna på en gubbavdelning där man kunde prata. Han skulle prata om Woodstock och annat roligt och sedan fråga om de hade barnbarn. Om de hade några barnbarn i hans ålder skulle han ha halva inne. Och skulle någons barnbarn komma på besök kunde han säga att han var homies med deras morfar/farfar. Han har så roliga ideér för sig brorsan. Han tog även en massa lappar från väggen innan kiosken och han funderade på att ringa dem. Några av dem som jag minns var om man skulle köpa eller sälja ett hus i Broby, för hemtjänst, vedinkörning och om en massa mer konstiga saker. Men jag fick mig ett gott skratt av honom i alla fall.

Efter att de åkt hem så fick jag ont igen så jag fick en spruta till. Jag fick nytt dropp och de gav mig lite buljong att dricka. Men det gick inte alls så jag fick ännu fler kramper. Jag fick mer smärtstillande när tiden gått från förra sprutan och sedan fick jag vara ensam på rummet. Jag kollade lite på TV och sedan gjorde droppet så ont så de fick sätta en ny nål på höger hand istället.

Jag blev under kvällen flyttade till ett nytt rum med en äldre dam. Hon kommer från England och hade lite svårt med sin svenska nu när hon inte mådde så bra. Jag gick och hämtade en massa tidningar för att kunna lösa korord men det var väldigt få som var olösta. Så jag fick nöja mig med sodukun istället, men de är nästan roligare!

Söndagen/idag den 31:e januari

Under morgonen kom de och tog en massa tester och efter ett tag kom det en hel bunte med doktorer. Det var nog tre doktorer och tre sköteskor som stod runt mig. De hade inte sett något på röntgen och ingenting på proverna som de tog så därför ville de släppa hem mig om jag inte hade så ont. Jag var mest öm i magen så de ville ha hem mig. Men jag skulle vara uppmärksam på om jag fick mer ont i magen för då skulle jag åka in igen för att få det undersökt.

Saken är den att det kan vara blindtarmen fast det inte gått så långt ännu. Det kan även vara min tarmsjukdom som spökar och det är inte heller så värst bra. Tarmen kan trots allt spricka och då kan jag dö om jag inte är på sjukhuset vilket inte känns så värst tryggt.
Men det kan också ha att göra med mig själv att göra, eller inte mig själv, utan besked från min omgivning. För blir jag väldigt orolig och nervös eller det blir mycket slår det ut magen och då protesterar den helt och jag får attacker då jag måste åka in. Nyss har jag fått ett väldigt tråkigt besked som jag inte får nämna ännu, och dessutom sedan mer än en och en halv månad tillbaka har jag haft tankarna på väldigt mycket annat som är privat. Så det är inte bara bra saker som jag fått höra och det kan vara delvis en anledning till mitt sjukhusbesök.

Jag fick i alla fall beskedet om att jag var fri att gå så jag fick gå ut och ringa mamma så att hon kunde komma och hämta mig. När jag kom tillbaka till rummet så fick jag frukost. Jag pratade med den trevliga damen som jag delade rum med. Hon har bott i Sverige i 12-13 år men när hon blir så här dålig så försvinner svenskan nästan helt och hon pratar engelska. Tyvärr hade den trevliga damen lungcancer :(
Vi pratade om allt hon och jag. Bland annat om hur hon hamnade på sjukhuset och om hur jag hamnade där. Hon sa att hon har en helt underbar man som tar hand om henne och att det är värt mycket för henne. Jag pratade om att jag var sambo i fem år och förlovad i fyra med en man och att jag nu var intresserad av någon annan. Hon sa att det fanns alltid en ny buss att stiga på om man missat den förra.
Vi pratade om hur olika doktorer är; en del är snälla och gör vad de kan och andra de är lite mer direkta och lyssnar inte på sina patienter utan går sin egen väg fram. Hon var verkligen helt underbar den här damen och jag är glad över att jag träffade henne.

Sedan blev hon körd till en annan avdelning så jag skrev ett brev till henne och gav henne mitt mobilnummer, min email och adressen till mig blogg. Allt på engelska så klart. När vi pratade tog vi allt på engelska också så det var en bra övning må jag säga!

Jag gick till en sköterska som skulle ta bort nålen på höger hand. Hon tryckte åt efter att den var borta och sedan skulle jag gå. Men det gick inte så bra för plötsligt bad hon mig att sätta handen över handfatet fort som fasen. Jag fattade inte varför och såg sedan att hela golvet, papperskorgen och jag var full med blod. Det bara rann och sprutade ut hålet på handen och det tog en liten stund innan hon fick stopp på flödet som kom. Men det gick till slut och jag gick tillbaka till mitt rum för att invänta mamma.

Efter ett tag kom mamma och hämtade ut mig från sjukhuset. Jag gick upp med brevet och sedan gick vi ut till Peter som väntade i bilen. Vå åkte bort till McDonald´s för att äta frukost men de har ingen frukost där på söndagar. Så vi tog en varsin hamburgare för femton kronor och sedan for vi till LIDL där jag handlade toalettpapper.

När vi kom till byn skulle jag inom ICA och köpa mjölk. Efter det körde de hem mig och jag gick direkt till soffan och lade mig. Jag är rätt sleden och trött och jag är matt i hela kroppen. Hur det blir med jobb imorgon det får vi se imorgon. Mår jag någelunda bra så går jag dit om inte så stannar jag hemma.

Senare kommer Becca hit när hon åker från Benjamin, men om han följer med vet jag inte. Sebbe kommer nog också en sväng sen när Becca är här för att kolla lite hur jag mår. Han fick sig nog en chok efter fredagsnatten då jag tuppade av.

Jag tog lite bilder inne på sjukhuset med min mobil, så det är inte de bästa! Men något skulle ni ju få att titta på, så ni fick se hur jag hade det.

Hoppas att ni har det bra i det fina vintervädret, jag ska vila mig nu och kolla vidare på "Mordkommissionen" som jag har på. Det är rogivande att kolla på anser jag, det är en väldigt bra serie.

Ha de gött!

Kram på er alla som läser min blogg!













Den här bilden tog jag med min mobilkamera, den är rätt läcker tycker jag ^^

Idag var jag på innebandymatchen och gissa vad? DE VANN MED 8-2!! GRATTIS KILLAR FÖR ATT NI VANN, NI VAR SÅ DUKTIGA! BÅDE NI SPELARE OCH MÅLVAKTEN!!

Det var väldigt roligt att kolla men jag fick tyvärr tillbaka mina kramper och det är inte det mysigaste kanske... Om jag har otur måste jag in till akuten inatt och då blir det väldigt känslomässigt jobbigt. Becca ville ringa dit en ambulans under matchen men jag tyckte det skulle vara onödigt att matchen skulle drabbas för att min mage den kanske, ja, spricker. De ska inte lida för det menar jag...

Men men vi får se hur det blir, det är jobbigt just nu hela kroppen den bara lägger av nästan. Men vad ska man göra? Jag kan inte bara ge upp även om det vore det enklaste ibland...

Kram på er


De fantastiska killarna!!


Ja, det där är en del av mina mediciner, fler finns på lager *suck*

Idag så fick jag och Becca för oss att skaffa lugg! Ja, hon fick bara för sig att JAG skulle passa i det så jag gick bort till mamma och hon fixade det till mig. Jag gick förbi Becca och Benjamin på vägen hem för att visa dem det och få en åsikt ^^ De tyckte att jag blev jätte söt i det och det tyckte de andra hemma hos mamma också. Hoppas bara att en viss annan också tycker det med... *suck*

Maja och jag kollar på "Mordkommissionen" och det är ju bara så spännande!! Vi kan inte slita oss helt enkelt ;)

Nu har jag lärt mig spela "Skomagare Anton" på piano och är rätt stolt över det! Jag kan ju spela lite och det är roligt som saten att spela också. Saknar det... Men jag och de där noterna faller inte på plats, inte helt i alla fall.

Imorgon kommer Lina och Becca och senare ska jag och Becca på innebandymatch och kika. Hoppas vi vinner!! Vi får väl ta med oss de där pom pomsen dit också och heja på dem så att de kommer in i rätt stämning ;)

Bild på frissan kommer imorgon!

Jag var på apoteket innan för att hämta en sak och då visade det sig att de hade en jäkla massa medicin som jag skulle ha med mig hem! Förra gången fick jag en plastpåse full och nu fick jag med mig en hel bärkasse i papp med mig helt fullproppad med medicin! Fan, man känner sig som värsta knarkaren med alla sprutor och starka tabletter som jag har och får ta varje dag... Nä fy fan för det säger jag!

Nu ska jag göra mig redo för ännu ett avsnitt av "Mordkommissionen" inna jag ska rasta Maja för natten.

Ha de gött allihopa!

Kram