Najna

Jag har inte mått så bra sedan sjukhusvistelsen i fredags så jag har helt enkelt inte haft orken att skriva. Mår man inte bra isolerar man sig vanligtvis och bearbetar det som får en att inte må så bra. Men ni ska få veta vad som fått mig att må dåligt, det är inget roligt besked direkt som jag fick av min doktor.

Som jag skrev här ovan var jag inne hos min doktor nu i fredags klockan 11:00 på sjukhuset. Vi skulle prata om behandlingen med HUMIRA sprutorna och om hur det fungerar. Även om lite andra saker som är viktiga. Jag berättade att jag blött mycket från tarmen när jag gått på toa och att jag är öm i magen.

Det är ju så att den 19:e maj år 2006 blev jag diagnoserad med den kroniska tarmsjukdomen Ulcerös Kolit. Men jag var inflamerad i tarmen redan i januari år 2006, så jag har med andra ord varit inflamerad i tarmen konstant sedan januari år 2006, vilket är tre och ett halv år. Så under tre och ett halvt år har jag haft ett skov, en inflamerad tarm. Ibland har det varit bättre och då har den inte varit så inflamerad och ibland har det varit riktigt illa och då har jag legat på tarmvila och blivit inlagd på sjukhuset.

De har under alla dessa år försökt få bukt med det genom en massa mediciner som inte har fungerat. Jag har fått kortison, jag har fått cellgifter, Asacol, fröpåsar, HUMIRA sprutor och legat på tarmvila. Men inget har fungerat. Kortisonet gav mig bara en massa biverkningar och det fungerade ändå inte. Låg jag på tarmvila så var det bra den första veckan efter och sedan var det lika illa igen.

Just nu går jag på följande mediciner varje dag:

* Asacol
* Cellgifterna Imurel
* HUMIRA sprutor (en gång varannan vecka)

Jag mår inte så bra av medicinerna, det tar lång tid på morgonen innan kroppen fungerar som den ska. Den första timmen är jag som en zombie. Så jag önskar att jag kunde slippa allt som har med medicin att göra. Asacolen har jag gått på sedan den 19:e maj år 2006 och kommer att få äta det resten av mitt liv. Imurelen, cellgifterna, har jag gått på i tre år och kortisonet har jag gått på till och från under tre och ett halvt år. Den första dosen var på nästan fyrtio tabletter om dagen som jag sedan trappade ner efterhand. Så jag har haft en hel del som jag har stoppat i mig och det är då inte bra för kroppen det heller.

Nu när jag berättade för min doktor om att jag blöder när jag går på toaletten så sa hon att det inte var bra. Jag ska lämna ett avföringsprov på måndag och visar det en viss grad av inflammation så gör de en kameraundersökning av tarmen och är det då inflamerat så blir det inte roligt.

Eftersom jag haft inflammation i tarmen i fyra år i januari år 2010 så är det inte bra. Jag har aldrig vari fri från inflammation. Och är det då inflammation i hög grad så finns det bara ett alternativ kvar: att operera bort min tjocktarm. Eftersom de inte med hjälp av mediciner och tarmvila fått inflammationen att lägga sig måste de ta bort hela min tjocktarm. Då finns det två alternativ för detta:

Alternativ 1:
Om de inte kan rädda någon del av tjocktarmen kommer de göra en behållare av min tunntarm som kommer ta hand om min avföring. Det gör att jag kommer kunna bajsa som vanligt men när jag väl blir bajsnödig måste jag gå rätt så på en ång.

Alternativ 2:
Om de kan rädda en bit av ändtarmen så kommer de koppla min tunntarm direkt till den delen och då kommer jag också kunna bajsa normalt.

Men oavsett vilket alternativ det blir så kommer jag få ha en stomipåse eller stomiknapp innan delarna i magen läkt så att de kan göra en behållare eller koppla samman. De vill inte sätta kanpp eller påse på mig permanent eftersom jag bara är tjugo år. De vill ge min en chans att kunna leva ett liv utan att ha påse eller knapp att leva med.

Så som ni kanske kan förstå var inte det ett så trevligt besked att få, att de kan behöva operera bort hela min tjocktarm. Men samtidigt vill jag att de bara ska ta bort den för då slipper jag skiten som tarmen för med sig. Men även om de tar bort tarmen blir jag inte av med min sjukdom, jag kommer ändå ha vissa problem. Och jag kommer ändå få äta mediciner, som just Asacolen. Så vi får väl se vad som händer, jag vill bara bli av med alla problem som jag har för nu orkar jag inte med det livet min mage den lever...